It has been midsummer and, summerseason has taken it´s hold of Sweden and it´s peoples desire to get out and trekk.

And with the new mounth a new magazine has been publiched, featuring me and The Patle-prodject. Going to do a summery of the past time and times ahead in an other post.

(Swedish is following!)

Efter en stormig natt vaknar jag mer eller mindre utvilad eller bara hög på endorfiner inför toppturen som är på väg att utföras.

Jag tittar mig runt i det mörka rummet och inser att dem andra två fortfarande sover.

 

När vi äntligen kommer iväg blåser det fortfarande men lite lugnare nu än klockan 0200 när jag behövde ta mig upp och tömma blåsan.

Ålderskris eller en överlevnadsstrategi? Har ingen aning.

Men beväpnad med kameror, en vattenflaska och dunnjacka begav vi oss upp för berget för att skåda solens uppkomst över horisonten.

 

Vi var något skyddade på bergets södra sida men när vi närmade oss toppen, var vi tvungna att röra oss mer norr ut för att inte behöva använda klättringsredskap när vi tog oss upp på den södra sidan. Det hade redan börjat ljusna, resultatet av att jag inte väckte dem andra utan lät vår guide sova ut. Men solens strålar hade inte hunnit nå oss än.

Jag var i ett dilemma om att ha jackan öppen och slippa svettas som en gris, eller vända mig om i vinden för att kunna andas.

Vinden svepte in från norr och gjorde att utandningsluften trycktes ner i lungorna igen, men efter lite trix och snirklande upp för berget kunde vi så se toppmonomentet.

En massa sten och några störar där folk före oss hade knutigt fast flaggor, skarfsar och även lagt upp stenar som signum om att dem hade tagit sig till toppen.

 

Vi lade vars en liten sten i en egen hög en bit bort på toppen och beskådade solen som var på väg över vårt berg.

Vi kunde fortfarande se skuggan av berget nedanför oss och på håll kunde vi se Mt. Everest och dem andra bergen i Everestregionen.

Enligt vår guide tog det fyra dagar att ta sig dit från vår plats, då vi var tvungna att ta oss ner och gå runt på östra sidan av dalarna och bergen som befann sig nedanför för att ta oss till Everest.

Vi beslöt oss för att inte göra någon stor sak av det utan tog massa bilder, med dem kameraförmågor vi hade kvar, tack vare vinden hade batterierna i kamerorna reducerad styrka pga. kylningseffekten, men vi gjorde vad vi kunde med dem resterande kamerorna vi hade.

 

Efter 20-30 minuter på toppen beskådande allt som fanns nedanför, runt och bortom oss, begav vi oss så ner tillbaka till tehuset för efterlängtad frukost innan vår slutliga vandring till det ställe där Jeepen skulle hämta oss och ta oss till Kathmandu.

Denna dagen såg ut som att den skulle bli en bra vandringsdag med bra väder.