(Continious swedish post from Nepal.)

It feels like dry summer when it comes to writhing at the moment, due to the lack of inspirational doings of working and paying bills. But soon it should come back too me.

 

Efter en extra dag i Patle för möte med politikerna från Okhaldhunga så var vi äntligen på väg mot Pikey och det som dem flesta gör när dem kommer till Nepal, trekking!

Jag vaknade tidigt och hann se solen komma upp över bergen.

Nima som skulle guida oss upp till Pikey skulle komma runt halv åtta, så det fanns ingen tid att förlora.

Upp ur sovsäcken, och packa ner den i packningen, som var packade sedan dagen innan.

När jag kom upp i huset för frukost berättade Pemba att jag behövde packa med mig allt jag hade, som hade någon form av värde.

Vilket i detta fallet betydde all elektronik jag hade med mig.

Detta gjorde att jag fick byta ryggsäck och från att ha en lättviktspackning på enbart 5-6 kg, hade jag nu istället 18 kg att konka runt på. Inga försäkringar fanns att saker som lämnades kvar skulle nå destinationen eller vara hela när dem kom fram, så det säkra före det osäkra gällde.

Vi fick avskeds-kadas av familjen och firades av med öl, drickandet i byn slutar aldrig att förvåna mig, något jag berättat för Pemba borde ändras på.

Efter avslutade öl, hejdåkramar och gruppselfies var vi redo att påbörja vår vandring upp mot peaky, något som skulle ta oss runt 6 timmar enligt vår guide.

Vi började klättra upp för samma berg som jag tagit mig upp för varje lördag för att få en internetuppkoppling, men vi passerade östra sidan denna gången istället för rakt upp, vi skulle besöka den delen av berget där trämaterialet till skolan kom ifrån.

Väl i skogen bland stora talar, rodhodendron och andra växter möttes vi av en campingkänsla där skogsarbetarna höll på att käka lunch och bjöd oss på Chang.

Lillebror Pemba var också på plats.

Vi fortsatte upp för berget och gick nu parallelt med den sträcka jag var vann vid att gå.

Vi vek av mot öst och snart kunde vi skymta bergsmassiven i norr med snötäckta toppar, bland annat Manaslu på över 8000 meter.

Vi fick lite guidning om vilka toppar som var vilka och hur höga dem var, flertalet över 6000 meter.

Vid halv tolv kom vi fram till det ”teahouse” där vi skulle äta lunch. En kändis från Byn bodde här och vi hälsade på varandra.

Det serverades Dahl bath med stekt potatis och Chang. Vi åt och vilade oss närmare en timme innan vi fortsatte.

Efter lunch kunde vi se toppen dit vi var på väg samtidigt som vädret började ändra sig och molnen kom svepande in över berget tillsammans med en frisk vind.

Vi passerade olika kulturmärken, bland annat en förstörd Stupa, som delvis rasade i jordbävningen.

Här byggdes även ett nytt ”teahouse” där vi nästa år skulle övernatta, enligt vår guide.

När vi kom ut på den sista etappen innan vårt mål för dagen passerade vi en massiv bönemur som sträckte sig över den öppna viden.

Tanken på att någon, någon gång burit upp stenen hit för att bygga muren är facinerande.

 

Vi kom fram till vårt mål ungefär halv fem, något senare än vad den lokala dimman hade gjort.

Vi packade in vår packning och satte oss för att få lite värme från spiselden med en kopp te och pustade ut efter dagens klättring och marsch. Närmare 17 km, och 1400 höjdmeter.

Dagen efter skulle vi göra toppattacken på dem sista hundra höjdmeterna och jaga soluppgången samt Everestmasivet med våra objektiv.