4/2 2017

At the same time that my Facebookpage reached 100 likes, I post my 100th post on the blog. This means celebration!

 

Repost from Nepal. (In Swedish)

 

Så idag är det den tredje Februari, min födelsedag.

Jag inledde detta firandet på liknande sätt som förra året med en förkylning. Pemba har sagt att han ska fixa till ett firande ikväll med att han lagar maten och baka en kaka. Vi får se hur detta blir.

Mitt mission idag är mest att hålla koll på sjukstugan och se om det kommer någon dit så att jag kan köpa på mig någon form av förkylningsmedicin.

”Mamma” verkar inte förstå vad det är som står på, då hon, varje gång jag säger att jag inte ska till skolan ser missnöjd och stött av det beslutet. Men jag kommer inte utsätta andra för att bli sjuk eller dra på mig mer baciller under tiden som jag är i detta stadiet från några av barnen på skolan.

Det finns inget system här som säger att du ska stanna hemma om du är förkyld eller sjuk utan barnen infinner sig i skolan oavsett deras hälsostatus.

Jag behöver göra en text eller en dokumentation av detta så jag kan lämna det till Pemba.

 

Själva firandet var inget att skriva om, hela dagen satt jag själv hemma. Men fick besök efter mörkrets inbrott av Pemba och hans bröder och kusin. Maten var som vilken dag som helst fast tråkig. Allt i färgskalan vitt, Dahl bath så klart.

Dagen efter hände det dock lite mer. Jag hade pratat med Pemba dagen innan om att jag skulle komma och äta lunch med vägbyggarna, så jag packade mina saker och var på väg att lämna när ”mamma” sa att jag skulle vänta på henne och hjälpa henne bära lite saker. Efter mycket väntan och halvskrockningar från resterande familjemedlemar om att det skulle bli tungt att bära en halv låda öl, skyndade jag iväg för att hinna fram till lunchen.

Efter lunchen följde jag med Pasan 1, ner till maskinen där Pemba och dem andra väntade på oss, eller ja, dem vilade i solen efter lunchen och tittade på när grävmaskinen jobbade.

 

Det hade tagit mig ungefär 20 minuter att ta mig till det område där grävmaskinen är för tillfället, och hela dagen spenderades med att iakta hur grävmaskinisterna kämpade med att damma upp en bäck så att det gick att köra över och modulera ner en del av berggrunden som sticker ut i vägen.

Men detta är ett av dem största hinderna kvar på vägprojektet så jag misstänker att dem kommer att komma fram till byn inom kort, (även om detta sagts förut.)