The road project, Tauro.

on

Here comes a post from my time in Nepal. I´m sorry all international readers but it is going to be in swedish.

 

26e Januari.

I torsdags var jag ledig för att göra lite välbehövliga uppdateringar för bloggen. Äntligen!

Jag lastade ryggsäcken med det jag behövde, dator, telefon, vatten, kaffe, lätta dunjackan, adaptorer för diverse.

CIMG3245.JPG
Käppar i hjulet.

Jag höll ett bra tempo. Jag hade satt igång spotify på mobilen och kände efter ett tag en enorm frihetskänsla.

Detta var första gången jag var på helt egen hand utan någon som höll mig sällskap, vaktade eller ledsagade mig till vart jag var på väg.

Egen musik, egen takt, och egna tankar. Detta skulle bli en riktigt bra dag. inte bara för att jag var på egen hand, utan för att bloggen skulle få sig ett uppvaknande med flertalet inlägg, jag skulle dessutom få träffa Pemba och vägarbetsgänget igen. Där flertalet av killarna snackar engelska på en relativt bra till riktigt bra nivå.

Jag höll takten till musiken och lite snabbare tempo än vad som vanligt vis hölls när man skulle någonstans. Tanken var att få lite konditionsträning och syresättning i benen samtidigt som jag uträttade ärenden.

Redan kvällen innan hade vi sett ljuset från grävmaskinen hemifrån, så jag visste att Pemba skulle vara på plats på det nya stället som dem skulle använda som bas.

CIMG3221
Planering och tillvaratagande av den odlade marken.

Jag knatade på, och kom slutligen fram. Andfådd och röd i ansiktet samt armarna dels av ansträngningen men mestadels av solbrännan som jag åtagit mig under dem senaste dagarnas lugna dagar i skolan.

1020 visade klockan, vilket betydde att jag hade tagit mig halva sträckan som vi tagit oss första dagen vi kom till byn, på en tredjedel av tiden. (Win!)
Jag hörde någon ropa på mig uppe från slänten där grävmaskinen höll på att riva runder. Jag tittade upp och möttes av Pembas vinkande hand. Han dirigerade mig upp för slänten mellan hus och planteringar och till slut var jag uppe hos honom, där hela gänget stod, Pemba, killen som kört jeepen när vi tog oss från Kathmandu, Pasan, ”farfar” och några lokala ortsbor.

 

Jag hälsade på alla och krängde av mig den svettiga ryggsäcken. Vi stod och disskuterade kollade på grävmaskinens framfart och njöt av solskenet för en stund.

Pasan frågade om jag skulle följa med ner för att äta lunch. Jag följde honom till samma hus jag passerat tidigare och vi gick in.

Efter att ha hälsat på folket i huset satte jag mig i soffan och drog fram min lilla dunjacka.

Jag hade tidigare dragit på mig något virus eller annat skit som satt sig i halsen, antagligen hade ”pappa” smittat mig eftersom han hostat konstant i tre veckor.

Pasan fortsatte på spåret om kaffe som vi diskuterat på vägen ner och drog fram en stor påse med neskaffe.

Det var sticks, liknande dem jag själv köpt med mig från sverige men med både mjölk och socker.

Snart stod det en rykande kopp med en familjär gråbrunvätska framför mig. Jag sippade på det nyligen kokande vattenbrygden samtidigt som Pasan frågade om jag ville ha lite choklad också.

Han förklarade att dem hade köpt med sig ett lager från Kathmandu, och hade fall i fall dem behövde energi under dagen men att dem inte ätit så mycket.

Snart hade mitt sinande chokladförråd ökat med nära 300 % och lyckan var fullständig när jag räknade efter hur länge det skulle räcka.

GOPR0923.JPG
Fika i det gröna med mjölkte.

Lunchen kom in och eruforin fortsatte då det visade sig vara Dalh med KÖTTsoppa!

Pasan förklarade att det var mutton.

Under lunchen diskuterade vi kött och ben i matlagning och jag förklarade att vi gjorde samma i viss matlagning i sverige också.

 

Efter lunchen letade jag reda på Pemba och internetdosan, solcellspanelen och den andra powerbanken. Jag hade fått klartecken att jag kunde använda allt under dagen så länge jag ville och jag packade ner allt i ryggsäcken innan jag begav mig ut i solen igen.

 

Jag började klättra upp till första stället vi mötts tidigare den dagen för att vandra på den nya vägen, den sista biten upp till toppen av berget där jag skulle ha bra uppkoppling överallt, enligt Pemba.

 

Jag kom upp till en igenkänd milstolpe, det inn där vi ätit lunch den första dagen och det ställe som indikerar halvvägs tillbaka till civilisation.

Jag satte mig ner på en nygjord kant precis utanför huset och kopplade in allt som behövdes kopplas in, letade upp uppkopplingen till internetdosan och började göra vad jag behövde.

Mobilen pep på samma sätt som föregående gånger när facebookuppdateringar, mail och meddelanden kom in.

Jag Kollade upp lite oavslutade facebookuppgifter, började skriva in blogginlägg och redigera bilder. Kollade igenom mailen och läste av senaste lönespecen från Naturkompaniet.

 

Jag insåg hur långt efter jag låg i blogguppdaterandet, letade fram senaste relaterade materialet var under andra veckan i byn. Det betydde att jag hade närmare 15 inlägg som skulle behövas läggas upp.

Tur jag hade hela dagen på mig.

Jag postade inlägg och började få ett flyt i det hela när jag upptäckte efter tredje inlägget att jag inte kunde schemalägga nästa inlägg. Jag kollade runt på dem andra sidorna och upptäckte att det inte hände något här heller.

Jag startade om modemet och kopplade upp mig på nytt med först datorn och sedan telefonen.

säker uppkoppling men inget internet.

Datan! Surfpotten hade tagit slut.

Gramsen över det som inträffat packade jag ihop allt igen och begav mig tillbaka ner till vägbyggsgänget.

Note to self, nästa gång ska jag ha med mig ett eget modem så att jag själv kan ha koll på tillgång och användning.

CIMG3311.JPG
Snack, stekt potatis och kokt ägg.

När jag kom ner tillbaka till vägbygget satt några på en avsats med och tittade på maskinen och njöt i solen. Jag satte mig ner med dem och tillredde min kopp kaffe.

Snart var alla samlade och det bjöds på te och kokt potatis-rot, (någon potatissläkting.)

Jag förklarade läget för Pemba när han frågade mig om jag redan var färdig.

Han såg förvånad ut över att datan var slut.

Resterande dag följde jag efter vägprojektet när dem tog sig längre och längre ner för vägen.

Diskutioner och nya rutter pekades in och rekades för att få den nya vägen att luta mindre än den förra.

Detta kommer ta tid. Tidigare hade det sagt att dem skulle komma till Patle förra helgen, men nu när jag såg hur mycket nytt dem skulle behöva göra så kunde jag utesluta att dem inte skulle komma fram till denna eller nästa helg heller.

 

Jag hände kvar en stund och passade på att försöka dokumentera så mycket som möjligt innan jag bestämde mig för att gå tillbaka till huset och lämna den utrustningen jag hämtat tidigare och hämta den nya provianten.

På vägen hem fick jag en kopp te hos en familj som bodde ut med vägen som jag lite motvilligt tackat ja till.

Trotts tepausen så kom jag hem 1800, hela trippen inkl tepausen hade bara tagit 50 minuter.

Dagen avslutades med en av chokladbarsen och två välbehövliga filmer, då mina fötter inte riktigt ville hålla samman efter dagens terrängpass.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s