The road to Patle pt2

17/12-16

 

Efter den längsta bilresan inkluderat en trafikolycka på en liten bergsväg, och ett stopp hos en mekaniker på sex timmar kom vi så fram till det inn vi skulle spendera natten för att sedan köra vidare dagen efter.

CIMG1909 (Small).JPG

Efter att ha fått vår bil reparerad körde vi vidare i full fart för att komma fram till vårt nästa mål, där vi skulle sova över för att köra en liten bit till dagen efter innan vi skulle svida om till vandringstempo och gå i tre timmar för att ta oss den sista biten till Patle och Pembas hus.

Till en början var vägen asfalterad och i gott skick, men efter en 100 graders sväng rakt upp på berget så byttes asfalten ut mot småsten och grus blandat med sand. Detta skulle vara vår väg de följande okända timmar, det hade börjat skymma och snart var det så mörkt att det enda som syntes var det som träffades av strålkastarna från bilen.

Slingrandes och krängandes körde vi så vidare upp för det ena berget för att sedan vända tillbaka ner då vi kom över ett krön eller runt en bergssida.

Jag försökte sova lite, men fann det vara helt omöjligt då jag krängde fram och tillbaka i den kala jeepen. Istället så försökte jag koncentrera mig på att inte bli galen av allt snack från baksätet, då jag insett att Sherpas inte är tysta för mycket mer än 10 sek åt gången, sedan fortsätter samtalet i 190.

Jag slutade inte imponeras av vår chafförs sätt att hantera jeepen och hinderna som dök upp på vägen. Gropar, snäva passager, stora stenar och diverse gupp och ojämnheter. Ibland fick han backa och ta sats för att komma över ett hinder, men där det inte var risk för att vi skulle fastna kändes det som han bara drog rakt över som om det var ingenting.

GOPR0704 (Small).JPG

När vi äntligen kom fram så hade klockan blivit 2300 och jag kände hur det skulle bli skönt med att få slänga sig i sovsäcken för en efterlängtad sömn. Men först… Te och middag.

Oavsett var man kommer så bjuds det på te och om det finns tid så mat av någon sort. Om det sedan är Dahl bath, kokt potatis eller bröd och curry verkar inte spela någon roll.

En tradition av resande och nomadhistoria lever kvar i detta folks ödmjukhet till nytt folk och folk på resande fot.

Kanske något Sverige borde ta efter(?)

Huset där vi sov var stort och bestod av tre våningar med kök och toalett på bottenvåningen följt av två våningar med sovrum.

Jag fick ett eget dubbelrum med bäddade sängar och elektriskt ljus.

Just nu kändes det som himmelriket då jag förberett mig på ett dammigt trägolv med min sovsäck.

GOPR0755 (Small).JPG

Efter frukost bestående av stekt ägg och inhemmst bröd, liknande det pinnbröd som man gjorde i scouterna som liten. Ofta serverat med något liknande messmör och honung, begav vi oss av vidare med bilen till vi kom till vägens ände. Härifrån skulle vi svida om till vandring och förberedde oss på tre timmar fotvandring i vad som skulle bli en varm dag.

Men först skulle vi så klart ha lite mer te och Pemba försvann med några andra Sherpas för att prata ihop sig inför mötet som skulle äga rum på söndagen.

Vi började sedan vandringen med Pemba och farfar sherpa först diskuterades hur dem skulle utveckla vägen som skulle byggas till byn, en av huvudpunkterna för söndagens möte.

Vi andra gick på och plötsligt befann jag mig i fronten, följd av Pembas syster, Pappa Sherpa och en liten kille.

Vi stannade på en avsats överblickande dalen bort från Patle. Runt hörnet gick gränsen in till Patle valley och här skulle vi äta lunch innan vi begav oss vidare till slutdestinationen.

Efter lunchen så delade vi på oss, farfar och Pemba gick den långa vägen, där vägen skulle byggas, diskuterades hur dem skulle bära sig åt, medan Pappa-Pemba, jag och lillkillen gick en snabbare och smalare stig mot byn.

Snart öppnade landskapet upp sig från skogsterräng till fält och bebyggelse här och var. Vi hade kommit till byn och enbart en knyck av berget återstod innan vi kunde se Pembas hus. Vi vandrade på en bit till och kom runt hörnet av berget, följt av ännu en uppförsbacke, Pembas syster hade gått i förväg och var redan hemma, i full gång med att förbereda teet när jag kom upp för trappan till huvudrummet av huset.

Utanför fanns en mindre stenbelagd innergård, av schiffer, med en låg stenmur runt. Vid stenmuren stod en torkställning för majs. Huset är målat i vitt med blå karmar runt fönster och dörr.

Här ska jag nu stanna i två månader i sträck. Med deltid i skolan undervisande i engelska för både barnen och lärarna… It´s gonna be great!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s