16/12-16

 

För er som inte har åkt bil på landet i Nepal kan jag berätta att det är stor skillnad på landet och landet. Vissa vägar är asfalterade, mellan dem stora byarna, medan vägen som vi skulle ta upp till Patle, kan mer ses som en bred skogsstig placerad i ett stenbrott.

Skumpande och krängande, med en del egenpåhittat vägarbete, med att fylla upp hålor, reducera gupp och flytta sten, så tog vi oss upp för ett berg för att sedan köra ner i dalen på andra sidan, genom djungel, som förvånansvärt mycket påminner om vegitationen där hemma, för att sedan ta oss upp för berget som började på andra sidan dalgången.

Vi lämnade Kathmandu 0430, med några stopp på vägen där vi hämtade upp fler som skulle med till Patle. Sedan började den långa vägen, vi kom ut på huvudleden och sedan ut ur Kathmandu lagom till soluppgången skulle börja komma igång.

Jag försökte sova lite grann, som i skolan när vi skulle köra långt, med huvan upp buffen över näsan och jackan som huvudkudde mot dörrkarmen.

Det fungerade bra så länge vi körde på dem asfalterade vägarna, men uppe i bergen var det helt omöjligt att hitta en bekväm ställning.

Föraren började ana oro när gasen inte riktigt ville svara, och vi fick leta upp en verkstad som kunde hjälpa oss.

Vi passade även på att ta lunch här efter att mekanikern förklarat att det kommer nog ta lite tid.

Så vi gick iväg till ett lokalt ställe och satte oss ner för lite Dahl bath, den nepalesiska husmanskosten.

Plötsligt svärmade det med poliser runt oss på lunchstället och personer med handfängsel kom in, antagligen för att gå på toaletten eller för att tvätta sig då dem gick i den riktningen.

Sedan visade det sig att dem skulle äta lunch på samma ställe som vi gjorde och serveringen fylldes snabbt av gevärsbärande män och kvinnor i blå uniform.

Tydligen så är det lite som i den svenska militären att enbart officerarna bär handeldvapen och dem lägre graderade har gevär eller automatkarbin.

 

Efter lunchen tog vi en rast i solen, och jag försökte få tag i desinfektionsmedel och vattenreningstabletter, då jag inte fått tag i det i Kathmandu.

Efter en bom och efter att ha fått förklarat att det fanns större apotek längre bort på resan så begav vi oss tillbaka till bilen, Då fick vi förklarat för oss att mekanikern kört iväg för att hämta reservdelar, en timme med bil bort, för att kunna laga felet.

Tydligen var det transmissionen mellan växellåda och drivaxel som hade gått sönder.

Jag sökte skugga i verkstaden då solen började bränna, och lade mig snart ner med Pappa Sherpa på några lastpallar för att försöka sova lite.

 

Efter att bilen blivit fixad, hoppade vi alla in igen och körde vidare på vår resa.