Strapatsturen avslutad.

on

Denna veckan har vi haft vår sista fältvecka och slutövning på utbildningen.

Denna veckan var något som vi hade sett fram emot under hela utbildningen som något där vi skulle få pusha oss och komma tillbaka till basic inom friluftsliv, med att sova ute, leva av naturen och orientera genom skog, och låglandsterräng för att komma vidare till nästa checkpoint.

dsc_0013_2.jpg
Klass ett-varning och 30+ cm snö på prognosen.

Det hela började i måndags med att vi fick sovmorgon och skulle samlas på skolan klockan 12. Vi hade fått en speciell packlista att följa som vi skulle packa i olika packningar. Utöver detta hade vi inte fått så mycket mer information än så.

Väl på skolan hade vi en genomgång av veckan, där MR D. förklarade att denna veckan var helt frivillig och han var förvånad att det inte var någon som hade stannat hemma. Vi radade upp oss med vår packning framför oss för genomgång och visitering, så att MR D. kunde försäkra sig om att vi inte hade packat med oss något som vi inte fick ha med oss. Samt att vi hade det med oss som var obligatoriskt. Så som första förband, avstängd telefon, och en snickers.

Telefonen skulle förseglas och packas vattentätt som en livlina, och som en indikator på att vi inte skulle fuska med gps eller liknande när vi var ute.

 

Vi fick ett fiktivt scenario och vars en ögonbindel innan vi blev ledda in i bilarna och utkörda.

På vägen ut så försökte vi  orientera oss med att känna igen svängar och krängningar i bussen när vi tog en annorlunda väg genom byn som ett försök av föraren att få oss att tappa lokalsinnet, en del i momentet med orienteringen då vi förhoppningsvis inte skulle veta var vi var när vi blev avsläppta och fick tilldelad varsin karta i svartvit med olika övermålade områden och, som jag insåg efter ett tag, inte alla detaljer utsatta heller.

 

Jag fick reda på vart jag skulle, dock inte var jag var och gav mig av tio minuter senare när jag lokaliserat var jag befann mig. Över en kulle, över ett kalhygge med två tjädertuppar som flög upp när jag kom till skogsbrynet.

Det hade börjat regna när vi satt i bussarna och nu kom även dimman in över dalgången längre bort.

Jag fortsatte ner till en ledningsgata som gick genom skogen, här hade nederbörden gått över till snöblandat regn och snön låg med ett tunt lager på marken.

Efter ett tag hittade jag fotspår i snön som jag följde till jag kom till en efterlängtad väg. Denna skulle jag följa en bra bit innan jag skulle svänga tillbaka in i skogen för att närma mig mitt nattläger.

Skymningen sänkte sig och nederbörden hade stannat av, utan lampa eller kompass försökte jag orientera mig fram till en skogsstig som skulle ta mig rakt på checkpointen, där jag skulle infinna mig på tisdagen kl 12.

Stigen sögs upp mer och mer av skogen tills den upphörde helt och med mörkret blev det näst intill omöjligt att veta vart jag skulle, jag bestämde mig då för att slå läger för natten och letade upp en gran som jag förstärkte med granris och samlade på mig ved för att kunna starta en eld.

 

Elden kom igång, lika så snöfallet som kom tillbaka. Jag satte mig till ro och började torka mina handskar.

Flertalet gånger fick jag lyfta mig och hämta mer ved, jag förstärkte mitt skydd med mer granris i skenet från elden och kröp sedan tillbaka in under granen, sittandes, försökande att hålla värmen uppe.

dsc_0016_2.jpg
Den långa vägen hem, men på någorlunda platt mark.

När gryningen kom städade jag igen min lägerplats och gav mig iväg för att få ut så mycket som möjligt av dagsljuset. Snabbnavigering på kartan och sedan gav jag mig av.

Det hade kommit rikligt med nysnö och snön nådde nu till över kängaskaften.

Efter två timmars pulsande så började omgivningen inte riktigt stämma överens med kartan, men jag fortsatte mot vägen som jag hade som delmål för att sedan ta upp  en bättre linje mot checkpointen. När jag så kom till en vändplan på vägen insåg jag att jag var helt ute och cyklade och började gå åt andra hållet.

Jag följde en större väg norrut i förhoppning om att hitta en avstickare mot checkpointen, när jag så kom till en vägskylt med texten, LOKA 15. Här insåg jag att aldrig skulle komma till checkpointen på utsatt tid då klockan började närma sig 11.

Lite betänketid och jag bestämde mig för att bryta.

Genomblöt av snöblandat regn, pulsande genom knähögt puder i tät skog som lett upp och ner för diverse kullar, började jag ta mig ner för vägen mot LOKA för att ta mig hemåt. En halvtimme in fick jag täckning på telefonen och bestämde mig för att ringa MR D. och förklara situationen.

Tre timmar senare befann jag mig så åter igen på skolan genomblöt, hungrig och lätt besviken för att jag inte gick åt rätt håll.

 

Idag är det så dags för examination ute i skogen, igen. Tipset från andra klassen är att klä sig varmt och ta med sovsäcken, vad som kommer hända har vi ingen aning om förutom att dem bjuder på mat. Dessvärre på ett personligt plan e jag lite besviken då det bara är tre stycken från nya klassen som kommer att närvara samt MR D. och Nicklas från ledningsgruppen. Efter att ha hört att ledningsgruppen och nya klassen skulle vara med. (Lite nytt folk och fräschhet i tillvaron)

Men vi ser vad som händer. Imorrn är det slut!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s