Då var snart detta året till sin ända också. Och jävlar vilket år det varit!

Från gräsklippning, röjning, omstrukturering och omorganisering i en slottsträdgård i södra Sverige till en vardag i fjällmiljö, med tält som bostad, friluftskläder som vardagskläder och en massa nya erfarenheter. Omställningen har varit total från 5 år som heltidsanställd med stadig inkomst och eget boende, till student, bidragstagande och kollektivliv. Kontrasterna är knivskarpa men jag kan inte säga att jag skulle vilja byta tillbaka ens för en dag.

Tiden har gått snabbare än jag kunnat ana och vi har gjort mer på dessa fyra månaderna än vad jag gjort själv på flera år.

Dec/Jan2015

För ganska precis ett år sedan, satt jag hemma, i Lund och gick igenom fiskeutrustningen inför premiären den 1/1 med dragaskar över golvet och inspekterade spön och linor. Som planerat inledde jag 2015 med att infinna mig nere vid kusten med två andra tidiga entusiaster som var taggade på att få dra säsongens första öring.

Fisket genomsyrade merparten av våren tillsammans med intensiv mailkorrespondens med MR D, angående om och när utbildningen skulle börja. Tidigare hade jag fått indikation om att beslutet uppifrån skulle komma den 13 januari och att efter det skulle skolan få veta om dem fick starta upp den eftertraktade utbildningen igen.

Jag satt som på spikar hela dagen och uppdaterade mailinkorgen var femte minut i väntan på ett svar från MR D när dagen var kommen. Så strax innan lunch kom svaret.

Utbildningen hade blivit godkänd!

Glädjen kände inga gränser och det var lite svårt att hålla masken den närmsta tiden för att inte kollegorna skulle veta att något var på gång.

Februari-Maj

Tiden efter vetskapen om utbildnings framtid, var lite som att vara kär, där man bara flyter fram. Nästan i samma stund som det blev officiellt att utbildningen fått grönt ljus kom antagningsanvisningar, med tillhörande tester, och behörighetsbevis för att sålla ur bland alla ansökningarna. Massa kopierande papper, fystest, och sjukgymnastbesök, för att få ordning på mina vader, som jag förstört efter ett Göteborgsvarv 4 år tidigare. Mitt i allt så kom toppningen av träningen för att i början av maj, sticka iväg till Stockholm för att springa Tough viking med min bästa vän Jonathan.

Intensiva besök hos sjukgymnasten, planering, renovering av godsets ägor och träning fyllde veckorna. Så efter några veckors tystnad i mailen kom så ett mail med en länk, om att det fanns ett meddelande i antagningsverktyget.

Allt stannade upp och jag loggade in för att kolla om det var som jag hoppades.

”Du har blivit antagen till utbildningen YH-Fjäll och Äventyrsledare!”

Jag vandrade upp till slottet och vidare upp på vinden där alla tre Gyllenkroksyskonen var samlade, jag berättade som det var och att jag hade blivit antagen till en utbildning och jag tackat ja.

 

Maj

Veckan efter var det så dags att åka till Stockholm för att springa Tough viking. En skön grabbkväll hemma hos Jonathan i vårsolen med lite öl, mat och tvspel som uppladdning. Och så själva tävlingsdagen. Gyttja, hinder, vatten, vatten och åter vatten. kilometerlöpning i varierad terräng och till slut 10 000 volt hindret som slutkläm. Har ni tagit eller pinkat på ett häst eller kostängsel så vet ni vad jag pratar om. Snubblandes och slirandes i den upptrampade dyn kasade, halvt kravlande och kvidande efter en klockspelsträff av elhindret kom jag i mål. Två sekunder senare kom, dy/vatten/ansträngande spyan och lättnaden av att det hela var över.

Juni

Beställning av utrustning, sammanställning av klassen, och letande av bostad till skolstarten. Mail efter mail efter mail mellan alla parter för att få i ordning allt inför skolstarten. Mitt i detta kontorsliknande arbete fick jag förfrågan från MR D att bli klassens samordnare och språkrör mellan honom och klassen inför skolstarten. Vilket jag givetvis tackade ja till.

Frågor om utrustning, utbildningens betydelse, frågor om vad vi skulle komma att hålla på med, vad man kunde bli efter avklarad utbildning började trilla in från andra antagna, vilket fick mig att undra om dem trodde jag var någon som redan befann mig i kretsen om utbildningen.

 

Juli

Ett uppsägningsbrev skrevs och sedan packade jag lägenheten i två olika högar. En som skulle ”magasineras” hos min kära mor, och den delen som skulle följa med upp till skolan. Som tur var behövde jag inte ha möbler och inredning med mig upp då vi hade fått tag i ett möblerat mindre hus för sex personer.

Augusti.

En veckas semster, första flytten med planering, ta hand om det sista innan den ”stora flytten” till Älvdalen. Där mellan skulle mer träning tryckas in, och en chans till att slappna av, och känna lugnet. Veckan tog slut efter några sista besök och farväl packades bilen för att på lördagsmorgonen lämna högsommarskåne, för nya och okända äventyr, kontakter och få träffa dem människor som man snackat och planerat med sedan våren.

 

Två dagar i skolbänken med introduktion till utbildningen, sedan fick vi vår första uppgift, att ta oss ut två dagar på Fulufjället för att bounda klassen, utan någon klassföreståndare.

Resterande tid, har gått i samma takt och tappning. Vandringar, Höstglödsplanering och utförande, paddelteknik, klättring, sjukvårdsutbildning, C2-rope accessutbildning, längdskidor, långfärdsskridskoåkning, turskidsturer, tältnätter i sommarvärme, spöregn och förvintermiljöer, lite mer vandringar, och ett OCR-loppsbesök i Göteborg är bara några av dem saker vi har ägnat oss åt under denna hektiska men innehållsrika termin.

Jag låter filmen säga vad som inte går att beskrivas på några rader. (En bild säger mer än tusen ord.)

 

Nu är det nyårssupé förberedelser som gäller.

Vi ses 2016! Gott nytt år till er alla.

//Sam