Here follows a new, and the last!  post from my trip and project in Nepal during the winter of 2017. The text is going to be in swedish, sorry, everyone else, googletranslate could help. 😉

 

Tillbaka i Kathmandu efter först en fantastisk dagsvandring med väderomslag, topptur och djungelhike. För att sedan få åka bil på asfalt hela vägen tillbaka till en riktig säng, internetuppkoppling och kött. Livet kan inte bli bättre… eller?

Leandro skulle stanna med mig i Kathmandu för några dagar innan han skulle bege sig till Annapurna för en semestertrip innan han åkte tillbaka till Frankrike.

Jag däremot skulle bara ta det lugnt och inandas storstadspulsen, helst uitan att få stenlunga.

Jag hade fått mitt under tiden i Patle och kände att sista veckan skulle bara bestå av kaffe, strossa runt på egen hand och internetbaserade uppgifter.

 

Vi begav oss in till det mest turistiga området, Tamal och jag chockades av alla vita ansikten, ljuden och hur skitigt det faktiskt var i staden.

Men här kunde jag köpa vad jag ville, när jag ville, och äta så mycket kött som min mage klarade av. Vilket visade sig inte vara så mycket efter närmare tre månader med en matbas av ris och soppa.

 

Vi strosade runt i några minuter runt dem tyngsta turistslukande butikerna innan vi bestämde oss för att hitta något att äta som i någon form hade en köttsubstans.

Vi hittade ett litet ställe där dem hade flera sorters Momo. (Dumplings) Vi tittade närmare på menyn och insåg att dem hade kombomenyer för köttälskaren. Bingo!

Efter momon utforskade vi hela Tamal och hittade Pasans butik som tyvärr var stängd idag, pga. Sherpas nyår.

Vi begav oss istället till ett café för att få tag i riktigt kaffe, vilket vi hittade utanför dem mest turistiga delarna. Det var som att gå in på vilket större brandcafé i väst som helst.

Bryggkaffe, latte, espresso, man kunde få vad som helst!

Bryggkaffet smakade precis som morgonkoppen hemma.

Resterande vecka gick åt till att lägga upp och ändra om inlägg till bloggen, svara på mail och facebook som legat och väntat i närmare en månad. Tillsammans med kaffepimplande på dem ställen jag hittade en hållbar internetuppkoppling.

En tur till Pasans butik och inköp av lite schysta friluftskläder, en lunch med hela Sherpa-gänget som var i staden på möte. Pasan, Paswan, Pemba, Kami och några nya ansikten. Lunchen intogs på en koreans resturang på en backgata, ägd av en Sherpa.

 

Sista dagen i Kathmandu blev en halvguidad tripp med Kami, genom okända gränder och gator tills vi kom till lite mer välkända områden jag varit på under första veckan när jag kom till Nepal.

Vi besökte en Sherpa resturang nära Boudhanath Stupa. och blev serverade det traditionella salta mjölkteet, tillsammans med Pembas andra broder som är munk.

Vi snackade lite och drack, innan det var dags att bege sig hemåt och packa det sista innan vi skulle åka vidare till flygplatsen.

 

Kami följde mig hela vägen in till spärrarna efter att han nästan springandes lämnade taxin medan jag lastade av, för att hämta en bagagevagn.

 

Denna resan har skapat många relationer och gett mig många upplysningar om hur världen egentligen fungerar, och en insikt i en kultur som jag gärna skulle kunna ta åt mig av, om jag inte redan har det omedvetet av att ha levt i den i närmare tre månader.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag kommer definitivt att komma tillbaka till detta land och framförallt Patle, inte bara för naturen och atmosfären utan även för att se hur projekten utvecklas och se om min insats har gett några resultat.