8/1-17

Eller kanske är det Pemba som ska tituleras med den titeln, då han efter ett telefonsamtal och oändlig väntan fixade fram ett nytt relä till solcellsladdaren så att datorn är tillbaka till liv och bilder, filmer, texter och rapporter kan nu lagras och ni där hemma kan underhållas, (hoppas jag) av läsningen.

Jag fortsatte att plöja igenom andra boken av Jens Lapidus, Stockholm Delete.

Sida efter sida blev högersidan av pocketboken tunnare och stämningen djupare och mörkare ett tag.

Skoldagarna gick förbi i samma takt som vanligt, med inslag av regn, skuggväder, och snöbyar. En dag blev det tom så kallt att vi fick göra upp små eldar i klassrummen för att få lite värme inomhus.

Ramdi, rektorn hade följt med Pemba på möteskortståget så vi resterande lärare hade ingen tillgång till kokvrån aka eldstaden som fanns i en låst del av skolbyggnaden.

Som lösning på detta började jag ta med mig kex och pulverkaffe hemmifrån och kände vid ett tag att en lugnande och rogivande känsla infann sig.

En av dagarna hade snön tagit i och började täcka marken, detta innebar att tältet fick sig en ny vit ytterduk över sig av blötsnö.

Men dagen efter började allt smälta bort när solen fick orken att tränga igenom molnen.

Nuri kom och hämtade mig och vi begav oss till skolan som vanligt. halvt slirande i snöslaskpölar, till fortfarande frosttäckta slänter i norrläge tog vi oss till skolan där eleverna lekte snöbollskrig med varandra med halvfryst snö som ammunition.

Skolplanen hade börjat tina och snart var den som sandvälling. Fotspår fylldes med tövatten och barnen hoppade mellan de existerande vattenhålen och paviljongen som stod två decimeter över marken precis utanför skolbyggnaden.

Även denna dagen begav jag mig själv hem efter att ha lämnat assistenterna vid vägkorsningen. Musik från telefonen, en av två listor som jag har lagt in i off-lineläge i Spotify, (resterande listor fanns ju på datorn så jag behöver inte fler på telefonen.)

hiphop från 80- till sent 2000-tal ur fickan, nynandes medan jag lulla ner för huvudvägen och infann mig i den egentliga enda egna tid jag haft sedan jag kunde koppla bort mig en stund med lurarna och datorn.

Det började bli dags för en uppdatering och check av mailen för att se hur det såg ut i resterande värld och ett tillfälle att skicka en notis om att jag fortfarande fanns kvar.

Jag hade nämnt detta för Nuri redan tidigare samt för familjen, men Nuri skulle iväg på möte med Pemba i slutet av veckan så han skulle försvinna under torsdagen och visste inte riktigt när han skulle komma tillbaka.

Jag pratade med familjen när jag kom hem och sa som det var att jag behövde ta mig upp på berget för att skicka lite nödvändiga mail och annat som hade med tiden efter Nepal att göra, utan att direkt få någon medkänsla av att någon som följde med mig.

Tordagen kom och jag stannade hemma som jag förvarnat dem andra lärarna med eftersom Nuri inte skulle närvara. Jag satt hemma och började skissa på planer om tiden efter Nepal och återkopplade till mina att-göra-listor jag läst igenom tidigare dagar.

Jag började skissa på en fjällvandring under sommaren 2018 för att återkoppla till fjäll och egentid. Projektet har ingen defenitiv inriktning än utan kan komma att bli en längre semester i slutändan. Detta får tid och planering utvisa.

Då jag inte hade någon karta över den svenska fjällvärlden eller tillgång till internet för att hämta hem en så slutade det med att jag bara skrev ner allt möjligt gällande projektet. Ståndpukter med turmål, packning, sammarbeten, och det vanliga man hasar ner på papper under en brainstormning.

Jag infann mig i en återvändsgränd gällande projektet och började istället kladda ner en affärsplan och förberedelser inför att kunna starta upp ett FA under året, ännu en punkt på att göra listan för 2017. Affärsidé, presentationssätt, turupplägg och geografiska punkter kladdades ner tillsammans med förhållningssätt till innehållet i turerna gällande information som ska ut till gäster, saker som guiden ska hålla koll på samt annat som jag kunde komma ihåg från företagskursen under utbildningen.

 

Så när jag var mitt uppe i alltihop och skrev ner en beskrivning om en vintertur i jämtland så kom ”pappa” och sa att jag skulle följa med honom ner till skolprojektet.

Jag avslutade stycket, packade ihop papperna och följde med ner till en avsats ovanför skolprojektet.

Här låg en hög med mindre småsten och ”pappa” hade med sig en spade, så jag förstod ganska snabbt vad det var som var på väg att hända.