Vinterkyla del 2

on

 

Utbildningens ångesttur, kyla, exponering och jävelskap, vinterkyla del 2 fick ingen rosande beskrivning av Magistern innan vi gav oss iväg på vår andra vintertur.

DSC_0002 (1)

Vi gav oss ut på våra turskidor och pulkor i Femundsmarka, Norge, dit jag själv begav mig i höstas.

bakhalt, stighudar och solsken utgjorde mycket av den första dagen, som slutade med ett tältläger där vi fick bygga snömurar runt tälten för att minimera vindens effekt på tältduken. Detta övernattningssätt uppgav vi redan andra dagen då vi byggde snöbivacker, en snögrotta på läsidan av en kulle.

DSC_0010
Mitt egna Mordor den första kvällen.

En bivack är ett bekvämt men mödosamt sätt att skippa tältet på en tur.

Denna byggs framifrån högt upp på en läsida i en dal eller vall, där drivsnö har samlats och byggts upp under en tid. Effektivaste sättet att bygga denna ”snögrotta” är att bygga en ingång för 2 personer och två ingångar för 4 personer, som förövrigt är optimalt.

Man börjar med att känna efter med en sond i snöhögen för att försäkra sig om att djupet är tillräckligt (3 meter) för att gräva en bivack. Sedan gräver man ett hål rakt in i snöhögen som är ungefär 80 cm brett och 3-4 meter djupt. Sedan gräver man ut i sidled, väggen som bildas parallellt med dörren borde vara mellan 20-50 cm tjock,

 

Man gräver ut utrymmet så att alla får plats, är man fyra gräver man mot varandra och river den slutgiltiga muren som bildas under grävandet mellan tomrummen. Därefter skopar man ut taket så att man får en skålform för att förebygga  kondens och underlätta ventilationen. Man sticker därefter en eller två stavar igenom taket för att tillverka två ventilationshål för att underlätta ventilationen.

Till slut avslutar man med att skära ut snöblock för att blockera igen ingången.

DSC_0014DSC_0017

DSC_0021
Bilder från andra nattens bivack.

Efter en varm natt i bivacken, där temperaturen stannade vid -2 grader, jämfört med utetemperaturen som pendlade mellan -10 till -15 grader under dygnen, rev vi tältlägret och begav oss längre ut på fjället för att hitta ett mer väderutsatt ställe att slå läger på.

Detta för att vi skulle få testa på våra kunskaper och utrustning i krävande vintermiljö. Det resulterade bland annat i en lunchpaus högst upp på Goebletjake, denna intogs i vindsäck då det var snödrev, hårdare vind och minskande sikt.

DSC_0023
Två skånska ljushuvuden tar en selfie, eller ett tåg och en bil?

Natten spenderades som utlovat i mer utsatt terräng, där vi fick en bäckravin tilldelad till oss att hålla oss till för att inte kringgå magisterns säkerhetsplan. Här grävde vi ner oss en bit för att jämna till ytan och byggde sedan nya snömurar som slutade strax runt våra huvuden, 180-190 cm höga för att komma undan snödrev och den ihållande vinden.

Ledningsgruppen inrättade en matgrop, där vi kunde sitta i skydd från vinden och smälta snö till dricksvatten och laga mat.

Jag och Rasmus satt kvar i gropen ett tag efter att dem flesta hade lämnat då vi väntade på att mitt vatten skulle börja koka, samtidigt som vi tittade på stjärnhimmeln och konstaterade att livet var riktigt bra här ute.

DSC_0012
Hemmagjort vindskydd till köket effektiviserar koktiden.

Sista natten i tältet växlade mellan kokhet och kalla fötter, vinden påverkade tältduken under första delen av kvällen/natten men avtog med tiden. Anledningen visade sig på morgonen efter då det drivit in snö och lagt sig längst ena långsidan och täckt hela ena kortsidan så jag fick gräva fram stormlinorna och flytta hela tältet innan jag kunde packa ner det igen.

DSC_0025
Gryning i vinterlandskap

En mindre försening och så var vi på väg igen, efter en stillsam soluppgång hade vinden kommit tillbaka, och piskade upp snön igen som slungades över fjället i vindbyarna samtidigt som solen steg och skapade ett vackert rött sken över landskapet.

DSC_0032
Dagar som dessa får en att inse varför man utsätter sig för prövningar!

Vid lunchen hade det övergått till strålande sol och lite mindre vind då vi kommit ner mot den svenska delen av Grövlan och skogspartier. Sista biten var mer en invärtes tävling om vem som kom fram först och vem som hade bäst glid i nerförsbackarna, detta resulterade i att vissa hade problem att ta sig upp för den sista uppförsbacken till bussen efter att ha tagit av sina stighudar i nedförsbacken.

DSC_0029
Nattens snödrev begravde halva tältet… och mina skidor.

Vid bussen mötes vi av en glad och pushande Magister D som gjorde high five med oss som passerade honom och hade förberett bussen samt släpet med ett budskap om att Vinterkyla del 2 var avklarat!

 

DSC_0038
Ångestturen var det ja.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s