Snön kom med sina första flingor förra veckan med en blygsam förklaring om att det börjar bli vinter. Den ena skåningen mer exalterad än den andra. Lite mer minusgrader på detta och det skulle kännas som en riktig vinter.

När minusgraderna äntligen kommit för att stanna, (ett tag iallafall.) Stod det långfärdsskridskor på schemat.

Som skåning har jag bara stått på ett par långfärdsskridskor en gång tidigare under tiden i Osby, under en idrottslektion, hade ingen direkt anknytning till fenomenet mer än att jag kom ihåg hockeyrinken som liten där jag hasa mig runt, hållandes i sargen.

Nu en vecka senare så kan jag säga att funderingarna går kring vilken bindning och pjäxa jag ska köpa inför nästa säsong, nästan är fulländade!

 

Höjdpunkten kom igår när klassen blev indelade i fyra olika grupper och tilldelade vars ett område som vi skulle reka tillsammans med en skriftlig uppgift angående en ”introduktion till elev i årskurs 9, i skridskoåkning.”

Där Micke, Johanna och jag fick en plats nära Värvnäs att utforska.

Lite knottrig, vit och syrebubblig is vid strandkanten byttes snart ut av svart, 7-15 cm tjock blank kärnis där vi kunde flyta fram näst intill ljudlöst över hela sjön.

Ett skärgårdspåminnande ställe som kommer återbesökas vid senare tillfälle i vinter.