Packning är något som fascinerar, inspirerar och engagerar folk. Framförallt om dem tillhör friluftstypen. I detta inlägg tänkte jag spinna vidare på detta ämne som inte ser ut att ha något slut.

Igår var vi iväg för att utöka prylgarderoben ännu mer, som läget är nu behöver jag nog köpa en ny bil (Titta en pryl till!) också för att kunna förvara och transportera alla prylar jag samlat på mig.

Det finns olika grenar inom topptursgenren. Från Ski running, Speed touring, Ski touring och Free touring. Lite som löpningen har förgrenat sig genom åren fast man byter ut skorna mot skidor, bindningar, och pjäxor.

Detta är en gren inom skidåkningen som växer mer och mer så väl i sverige som resten av världen, där man söker bra åkning utanför pistsystemet och ofta bortom all preparering, just för att hitta det där guldstället som ingen annan åkt upp eller ens är medveten om. Med stighudar på, tar man sig ut och upp för en topp, tar loss hudarna, intar en fika med mycket kaffe, knäpper sedan fast pjäxorna i ”åk-läge” och låter snön yra bakom en när man susar ner för den orörda pudersnön till soluppgången.

Jag fick ihop ett schysst Free touring-kit där jag kan använda mina pjäxor till vanlig alpin carvingåkning också. WIN!

Min nya utrustning består av ett par lagg från Dynafit, Manaslu 182 med ett par Radical FT bindningar som har lite högre brottstyrka för att inte riskera att dem löser
ut om jag skulle få för mycket belastning på dem. Ett par Dynafit Mercury FT-pjäxor 29,5. Till detta tillkom skräddarsydda stighudar speciellt för Manaslu-skidan och en tunn dunjacka från Dynafit, som man kan kränga på sig på kyliga dagar på fjället eller där man annars prioriterar låg vikt på utrustningen.

Detta packet är inte optimalt för Speed touring, men är stabilt robust kit för att klara av lugn topptur och till att ta med in i pisten med ett par andra skidor, med en slutvikt på 6987 g.