Höstturen som legat som ”något som kommer bli jobbigt.” Är nu avslutad och det som legat som en doldis i veckor kan nu bokas av med lätthet.

Turen började med att vi inte fick reda på så mycket mer än vilka grupper vi skulle vara och vilken dag vi skulle leda klassen. Min grupp fick första dagen och hade det därför lite lättare än andra grupper med förberedelser och kontroll av resten av klassen så dem hade allt med sig som stod på utrustningslistan.

Solsken, myrar, iskalla vad och frostiga nätter. Så kan man sammanfatta veckan.

Utbildningsledaren hoppades på att folk skulle gå ner sig i myrarna, testa psyket och vidga sina gränser under veckan, genom att hålla på informationen och välja lite olika krävande vägval.

 

Oturligt nog så var veckan hyfsat glassig med vissa fysiska prövningar, men utan större besvär. Sista uppgiften blev en nattorientering som vi skulle göra på snabbast möjliga tid, och helst ensamma för att få testa våra egna kunskaper. Största testet var nog när kaffet tog slut och det fortfarande var 36 timmar kvar!

Dags för nattorientering!

Efter att jag blivit släppt på min punkt vid skymningens intåg kollade jag kartan, tog ut kompassriktningen och begav mig snabbast möjligt raka spåret mot målet.

 

Nästan två timmar senare sammanstrålar jag med min gruppchef som släppte iväg mig, Adrian, och Fredrik som stött på varandra några hundra meter längre upp. Vi slår följe och hittar rätt, på metern till utbledarens position… Men på fel sida av älven. Efter lite yrande längst strandkanten hittar vi bron över och gör snart sällskap runt en liten brasa vid strandkanten. Totaltiden blir två timmar, efter lite kallprat kommer det fram att det hade varit trevligt med hotellfrukost nästa dag och väckningstiden bestäms till kl 0450 för att vi ska komma iväg.

Resten av klassen ramlar in under de närmsta tre timmarna och vi sätter upp tälten för en tidig natt.